Underskatta aldrig en katt…

Mina katter fick förra sommaren en lucka så de skulle kunna gå ut och in som de vill då jag inte är hemma. Allt har fungerat så väldigt bra, ända tills nu denna sommaren då någon av dem helt plötsligt börjat bära in möss i huset.

Jag har förklarat flera gånger ”vi bor inne – mössen bor ute” men helt utan respons. Mössen fortsätter att komma in. Ibland en dödad på hallgolvet, och vad värre är, ibland bärs de in levande.

Katterna tror att de kan leka ihjäl dem inne, men se där har de gått bet flera gånger. Musen har lyckats smita undan och gömma sig bakom spisen eller någon annan stans. För det mesta är den ändå infångad inom ett dygn, och ligger där alldeles livlös i hallen. En present. Jo, tack för den.

Jag vet när det är en levande mus inne, det finns kännetecken. Mattorna i hall och i kök är ihopsnurrade för det har utspelats en jakt där. Kommer jag in och ser detta försöker jag se var jag sätter fötterna, för någonstans ligger det förmodligen en död musstackare som har fått sätta livet till.

I lördags var det dags. Mattorna i högar. Alltså, en ny mus inne som ingen lyckats fånga. Ingen död mus i lördags, ingen i söndags, och när jag kom hem efter en heldag i Göteborg i måndags fanns det fortfarande ingen mus liggande i hallen.

Jag kom hem vid kvart i tio, samtidigt klev en av katterna in och hälsade mig välkommen. Trevligt! Efter att ha hälsat och ätit lite ville han ut igen. Jag har alltid varit lite fjantig, och gillar att de är inne om nätterna så jag vet var jag har dem. Alltså släppte jag inte ut honom. Dessutom, vilket jag också talade om, var jag sur över musen som inte blivit infångad. Alltså, ”du kommer ingenstans förrän musen är fångad. Har ni dragit in dem så får ni se till att reda ut det hela också. Lite ansvar får man faktiskt ta för det man gör”

Han traskade efter mig en stund och klagade högljutt över att inte få gå ut, men jag var obeveklig. Icke! Se till att ta hand om det ni ställt till!

Jag satte på OS på TV:n och satte mig en liten stund. Efter en stund blev jag törstig och skulle hämta något att dricka. I hallen sitter katten, i givakt liksom. Bredvid honom ligger den döda musen. Lite stel i kroppen, så den var inte nydödad.

Var han hade hämtat den vet jag inte. Men jag fick det jag tjatade om. De hade gjort sitt jobb och nu satt han där i hallen med en min som förkunnade ”här har du! ska du gnälla mer eller?”

Vad jag gjorde? Släppte ut katten förstås. Och kastade ut den stackars musen.

Hu!