Torres

Vi har en ganska bred bänk precis intill köksfönstret. Ett köksfönster som för övrigt saknar gardin, och även all annan form av insynsskydd, varför grannarna som traskar förbi brukar se rakt in och hälsa glatt på oss.

På denna låga bänk intill fönstret sitter jag och skriver idag samtidigt som jag, genom det tunna glaset, försöker att känna in våren utanför. Men den envisas med att hela tiden fly undan. Den är inte alls intresserad av att stanna. Den flyktar. Dyker upp en timme, en dag, då och då, men ger sig nästan genast av igen och lämnar oss i något slags tomrum mellan årstiderna.

Tittade lite slött på Champions League igår. Matchen mellan Real och Tottenham från Santiago Bernabeu. Real vann med 4-0. Siffror som kunde ha blivit betydligt lägre om Redknapp och Crouch tänkt till lite. Redknapp startar med Crouch, jag antar att han vill kunna slå längre bollar och att Crouch ska fungera som bollmottagare, när han egentligen borde ha startat med Defoe. Som det blev nu kunde Real flytta upp hela sitt lag och pressa Tottenham till misstag redan strax utanför straffområdet, utan att behöva vara oroliga för ljupledshot. Det kom aldrig några löpningar bakom Carvalho och Pepe, inte en enda på hela matchen.

Det jag annars kan konstatera från kvällen är….

…att jag aldrig sett Adebayor löpa så mycket under en match.

…att Crouch slog Tottenhams Champions League dröm i spillror.

…att Ricardo Carvalho är en fantastisk försvarsspelare.

…att Ronaldo och Özil verkar trivas tillsammans på planen.

…att namnet Mourinho är fortsatt synonymt med framgång.

…att Gareth Bale verkar ha tappat formen.

…samt att Inter förmodligen inte kommer att möta gamle tränaren i en semifinal.

Vi har en ledig dag. Vi brukar ha det två dagar efter match. Att detta infaller på en onsdag är dock mer ovanligt och jag är inte helt säker på vad jag ska göra med den här dagen.

Jag ser fram mot kvällens helengelska drabbning i London. Jag tror och hoppas på en United-seger men är det någon kväll som Torres kan vakna till liv så är det i en kvartsfinal i CL mot United. Jag har en obehaglig, krypande känsla av att han kan komma, med ett tystande finger riktat mot hela världen, få anledning att fira både en och två gånger.

Nu blir det lite (sen) frukost. Eller ja, mer lunch än frukost egentligen.