Tiden

Det känns som att det var hundra år sedan jag skrev i bloggen nu. Men riktigt så länge sedan är det inte. Men det har hänt ganska mycket sedan dess och jag kommer att skriva om mina känslor och tankar imorgon.

Minna och jag har precis kommit hem från föräldrakursen och vi är båda ganska trötta. Trötta och glada. Att få bli föräldrar ska bli helt underbart och varje gång jag tänker på det så suddar det ut allt annat. Allt annat blir oviktigt. Och att bara få stanna i den känslan, att få känna den, uppleva den, varje dag, varje minut, kommer att bli helt underbart.

Jag har börjat läsa andra boken om Lars Noren. Det är så skönt att läsa någon annans funderingar och tankar när man mycket med sig själv. Det blir nästan som en slags befrielse. Och Noren är inte direkt blyg i sina framställningar och håller inte tillbaka med vare sig sin barska kritik eller sin syn på kärlek. Känslorna svämmar över. Och där någonstans kan jag glömma bort mitt eget för en stund och bara njuta av någon annans istället. En befrielse. Ett lugn.

Nu blir det sängen.