Syre

Tillbaka i syretanken idag, 3*30 minuters inandning av rent syre. Det ska hjälpa kroppen att läka fortare. Syretanken är hatad av i stort sett alla spelarna i klubben, tiden går så sakta därnere och det finns egentligen bara tre saker att välja på för att få minutrarna att ticka på. 1 Läsa en bok. 2 Sova. 3 Sitta och stirra rakt fram. Alternativ ett och två är att väl att föredra men alla fungerar. Det handlar bara om att hitta sitt eget sätt att hantera tristessen.

Jag tycker att det är ganska skönt att sitta där, det är rofyllt på något sätt, med sin syrgasmask, med sin bok, tiden rullar på och det är skönt att veta att du behöver göra någoting annat just så. Det är bara att lämna alla problem, all oro och alla irritationsmoment utanför.

Tristessen i tanken kan påminna mig om bussresan till Umeå i Falkenberg. Vi trodde inte att det var sant när ledningen berättade att vi skulle åka buss. Så långt! Men, men, det fanns inte mycket att välja på tydligen. När bussen väl kom till Falkenbergs IP för att hämta oss, följde nästa chock. Ingen dvd. Inget eluttag. Med andra ord. Ingen film och ingen dator. Vi var bedrövade. Så många timmar utan någonting att göra. Men vi klarade det. Och som jag skrev tidigare. Allt handlar om att uthärda. Och klarar man en bussresa till Umeå utan något alls att göra, klarar man 3*30 minuter i tanken utan problem.

Minna är hemma i Sverige och det känns väldigt tomt här. Hon kommer inte förrän söndag, och just nu känns det som en evighet.

Man räknar med att jag kommer missa två till tre veckor. Och med en vecka redan avklarad imorgon, är det bara drygt en vecka kvar innan jag kan börja träna igen.