Surt

Nej, det var inte såhär det skulle se ut.
Min debut skulle vinnas.
Jag skulle inte stå efter matchen och försöka hitta anledningar till varför det såg ut som det gjorde.
Jag skulle slippa de där tankarna.
Känslan av misslyckande.
Jag skulle somna utan envisa ”hjärnspöken”.

Jag skulle hurra ihop med de andra i omklädningsrummet, vi skulle dunka varandra i ryggen medan vi diskuterade om vårt tredje mål var vackrare än det första.

Men.
Verkligheten kom ifatt.
Den gör ofta det.

Jag får leva med den här förlusten ett tag.

Läser om att det borde ha varit ett solklart rött kort på Magnus Ericsson.
Naturligtvis är det han som senare ligger bakom målen.
En utvisning där och matchen hade förmodligen tett sig annorlunda.
Eller om vi hade fått den straff som från min position ser alldeles solklar ut.
Efter det var vi aldrig nära.

Det blir alltid en jävla massa ”om” efter förluster.

För egen del kändes det sådär.
Kroppen var pigg men ovan vid matchspel.
En vecka till. Kanske två. Sedan ska jag vara i riktigt bra form.
Det är målet.

Imorgon tar vi nya tag.
Ny dag – nya möjligheter.