Surströmming

Jag hade innan jag gav mig ut på gårdagens strapatser byggt upp en bild av hur det skulle vara. Hur det skulle lukta och smaka, och vilken sorts upplevelse jag skulle få. En ganska negativ bild får jag nog erkänna, en bild som gjorde mig beredd på vad som är skulle komma!

Med skräckblandad förtjusning åkte jag igår iväg för min första träff med surströmmingen. Jag har faktiskt tänkt flera gånger innan att detta är något jag borde testa, inte så mycket för att jag trott jag skulle gilla utan mer för att göra sådana saker jag aldrig gjort. Passa på och uppleva så mycket det bara går och göra mig av med de förutfattade meningar och begränsningar jag lyckats skaffa iunder livets gång. Allt är möjligt! ;-)  

Hur det gick? Tja…jag hade gjort upp en bild som var så förfärlig av hur sillen skulle smaka och lukta, så jag var faktiskt positivt överraskad. Det var inte så farligt som jag trott.
Om jag vill äta det i morgon igen? Nähä tack! Så gott var det då inte! ;-)

Hur som helst, en fantastiskt trevlig kväll som innehöll både det ena o det andra. Vi hann med vinprovning, tre italienska viner fanns på listan. Vi gick igenom och sjöng massor av gamla låtar, allt från Beatles till Sven-Bertil Taube – alla till gitarrackompanjemang. Sist men inte minst spelade vi ”rally-krocket”. Två och två på tid, så snabbt som möjligt genom banan med minussekunder för varje slag man slog. Två omgångar räknades samman, den sista i mörkret iförda pannlampor som enda lyse.
Kan säga att vi kom sist. Men inte berodde det på att vi var oengagerade. No way. Snarare tvärtom, tror vi hetsade för mycket på bekostnad av att hålla fokus.

Segerviljan var det då inget fel på – bryta ihop och komma igen bara  😉