Snart tillbaka…

… förhoppningsvis.

Jag kommer bara ihåg att jag nickade bort bollen. Sedan. Svart.

Jag vaknade till av att Sjukgymnast-Martin slog till mig lätt i ryggen. Lite halvgroggy. Men jag visste var jag var, ställningen i matchen och var matchen spelades.

Vi vann matchen. Och det var oändligt mycket viktigare än min smäll i huvudet.

Nästan iaf.

Det blir vila under några dagar nu. Igår var det total vila. Inte ens datorn fick jag ha som sällskap.

Tyvärr missar jag matchen imorgon.

Men jag kan förhoppningsvis vara tillbaka till på söndag.

Bara huvudvärken släpper lite.

Återkommer.