Om mobbing

Det är ett svårt ämne, inte svårt därför att jag inte vet vad jag tycker, utan därför att jag tycker att alla inblandande är offer.

Fast på olika sätt.

Säger någon att den mobbade får skylla sig själv – då är det helt galet. Det finns INGEN orsak, förklaring eller anledning att utsätta någon annan för några saker som skadar.

ALDRIG.

Bär man på frustration eller känner sig angripen själv ger det inte rätt att ge sig på någon annan som känns svagare. Var och en är ansvarig för att ta hand om sina egna känslor utan att utsätta någon annan bara för att bli av med det egna illamåendet.

Ofta bär man inuti med sig känslor som härstammar från det förflutna, saker man varit med om sparas och blir till saker som triggas igång då man hamnar i händelser som påminner om det som hänt för länge sedan. Det gäller att lära sig skilja på vad som hör till nuet och det som triggas av det gamla, som alltså inte gäller längre – men ändå dyker fram och påverkar.

Att tänka ”Detta tillhör tidigare åldrar av mitt liv och är gammalt, det vill jag inte styras av längre. Jag väljer att byta reaktion, nu gör och tänker jag på ett annat sätt när det känns så här”.

Då kan man släppa det gamla, kanske och förhoppningsvis hjälper det till att inte behöva utsätta någon annan för dåliga känsor och eget illamående – vilket kan resultera i ett kränkande beteende  mot en medmänniska – därför att man behöver få egen frustration ur kroppen.

Inre ledarskap.

Ta hand om sig o sina känslor på ett sätt som inte är destruktivt.

Det är alla vuxnas möjlighet/skyldighet att ställa sig i vägen när man ser att någon skadar sig själv eller någon annan.

Och aldrig aldrig kliva åt sidan.