Om livet

Så många saker som står i vägen för att hinna skriva. Livet kommer liksom emellan med olika påfund på något sätt. Jag är en grubblare som försöker hitta olika sätt att förhålla mig till det som händer.

Jag känner en otrolig tacksamhet inuti över nästan allt jag får vara med om, bitterhet aktar jag mig väldigt för. Den känslan är den som äter upp och förstör en själv inifrån. den värsta av alla. Däremot kan jag numera tillåta mig att känna ilska över olika saker, och den känner jag utan att ha dåligt samvete och utan att tycka jag är en dålig människa för det.

Ilska kan innebära tt våga stå upp för sig själv och sätta gränser. Ett ja till mig kan innebära ett nej till någon annan, och det är inte säkert att det nejet är negativt för den som får det. Kanske är det just det som behövs för att den personen ska komma vidare i sitt liv.

Det finns ”sanningar” som är mina egna, som jag vet att jag står för, och ibland kommer de liksom farande bara. Ibland skriver jag ner dem och ibland skriver jag ilskorna. Men bitterhet – aldrig!

Det finns något som jag vill tro är sanning. Att det finns en regnbågsbro mellan jorden och himlen.

”När ett husdjur dör, kommer det till en plats bortom Regnbågsbron. Där finns kullar och dalar med mjukt gräs, där våra älskade vänner leker tillsammans hela dagarna. Där finns vattendrag med friskt vatten, massor av mat och solsken som håller dem varma. De gamla och sjuka djuren blir unga och friska igen, precis som vi minns dem i våra drömmar.

Djuren är glada och lyckliga, men de saknar någon som betydde mycket för dem, någon som blivit lämnad kvar. Varje dag springer de och leker, tills den dagen kommer, då en av dem stannar upp, och tittar bort i fjärran. Blicken skärps, öronen spetsas och plötsligt flyger han iväg över det gröna gräset. Hans ben bär honom fortare och fortare tills han återförenas med den han älskar. Ni möts i en omfamning som varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker hans huvud som så många gånger förut och du tittar än en gång in i ögonen på ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv, men aldrig i ditt hjärta.

 Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas…

Skriven av ”okänd”