Ny tränare och mer tid imorgon

Ny tränare idag, Mark Hughes, tror att det blir kanon, hade faktiskt honom som favorit på FIFA 96, han kunde bara ta bollen och springa rakt fram, ingen kunde tackla honom, sedan upp med bollen i krysset, varje gång, likadant, mål på mål, det var så enkelt. 

Idag blev jag inkallad till rehabträning för den onda vaden. Det störde våra planer lite. Jag hade nämligen lovat att följa med på hästtävling i Hickstead, någon internationell tävling, en blandning av vanlig hoppning och fälttävlan. Vi var dessutom VIP-inbjudna, eget bås, lunch och annat smått och gott. Men. Träning som sagt. Och jag var väl inte helt motiverad, på en ledig dag, men när jag väl kom dit och såg Sky Sports kameror brände det till och jag kände hur det gnistrade inom mig. Det blev ispåse på, cykel i en kvart, ispåse på, cykel en kvart till, värmebehandling och sedan massage. Någon slags avlastande massage som skulle tvinga slaggprodukterna i svullnaden utåt, mot lymfkörtlarna, mot reningen. Jag vet inte om det var bra eller dåligt. Känslan var samma före som efter, men alla försök till att dämpa svullnad och smärta är välkomna. Efteråt blev det en snabbdusch och en snabblunch. Minna väntade utanför i bilen och vi körde i ilfart mot Hickstead. 

Hickstead. En stad man inte hör talas om dagligen. Inte jag åtminstone. Och staden var inte mycket att hänga i julgranen, men där staden, läs byn, tog slut tog ett stort hästområde vid. Det var gigantiskt. Och när vi körde in på parkeringen var det ungefär 14 654 bilar som redan hittat dit. Mycket folk. Mycket tält, det vimlade av tält, hästsaker, mat, godis, glass, försäkringar, hus, bilar, ja allt fanns och allt var till salu. Det påminde om en stor marknad, eller ett mindre nöjesfält. Och jag glömde hoppborgen, en sådan fanns också, för ingen tillställning någonsin har varit fullkomlig utan en hoppborg, och jag drog mig till minnes marknaderna hemma i Broakulla för många år sedan. Hoppborgen. En absolut höjdpunkt. 

Men vi var inte där för att hoppa. Utan för att se andra hoppa. En stor arena. Läktare på tresidor, och hus med VIP-bås på den sista. Tävlingarna var redan igång när vi entrade, och mina hästkunskaper sträcker sig just precis så långt att jag vet vem Milton var, sagohästen, därefter är det mörkt, för att inte säga rent bäcksvart. Men det var ganska trevligt. Sitta i solskenet och se när en och annan ryttare badade i vattenhindren. Sämre torsdagar har jag haft. Helt klart. 

Vi stannade dock inte jättelänge. 

Jag skrev igår om att att jag hade tänkt mig ett inlägg idag om allergier och mat. Men det får vackert vänta tills imorgon. 

Tillbaka i allvaret, verkligheten, efter utsvävningar om internationella tävlingar i hästhoppning. Undrar om Mark Hughes tar över direkt, från och med imorgon, eller om han väntar till på måndag? Den som lever får se. Träning blir det hur som helst imorgon och sedan match mot Portsmouth på lördag.

Nu blir det vila.