Nu äntligen :-)

Så mycket har hänt sedan senaste blogginlägget.

Jag har haft min dator nr 2 bortlämnad och därför blir det så lite skrivet. Jag jobbar oftast nere med en laptop i mitt knä, och eftersom det fortfarande inte går att få min lilla dator att publicera allt jag skriver så blir det bara rubriker. Kan liksom inte fatta varför den kan få för sig att sända iväg den och inte resten? Sen tröttnar jag helt enkelt på att skriva när texten bara försvinner.

Nu är det Mac-datorn på kontoret som gäller. Gäller mest att byta vanan att sitta nere mot att tillbringa tid på kontoret. Hur svårt kan det va??

Jag har haft sportlov en vecka och tillbringat den med att träffa barn och barn-barn – i Borås och i Holland. Priviligierad är vad jag är. Hunnit med att se Elfsborg och David, plus match med både Viktor och Rasmus. Kan inte bli bättre! :-)

Alve hr lärt sig att gå, jag kommer knappast ihåg hur ”stort” det är och var, då mina egna barn tog sina första steg. Kanske framför allt inte hur lycklig barnet i fråga är över att kunna stappla sig framåt på ett upprätt sätt – storskrattande och lycklig. Herre min tid vad man glömmer, men nånstans inuti finns alla minnen kvar, och flashbacks dyker hela tiden upp. Visst ja….så var det och nu kommer jag ihåg! Första orden, speciella sätt att säga saker på och allt annat. Stort. :-)

Tillbaka till jobb igen, en mer normal bofast tillvaro så att säga. Bra det också, känns som om våren är på gång här också. Det var allt lite varmare i Holland :-)

Nu är det dags att förbereda mig för kvällens landskamp – Heja Sverige friskt humör! :-)