Moskva

Jag har hunnit med en runda till Moskva i sommar. Det börjar kännas ganska bekvämt och enkelt att ta sig dit numera.

Moskva är en storstad i ordets rätta bemärkelse. Ett myller av människor och framför allt – ett myller av bilar. En blandning av gamla lastbilar som stinker avgaser till en hel massa flotta åk. Det svåraste med staden är att så få människor talar engelska. En del yngre kan lite, men de flesta förstår inget alls. Precis lika lite som jag förstår ryskan, inte ens bokstäverna kan jag tyda. Jo, jag kan läsa Moskva på ryska och något enstaka mer ord klarar jag. Men inte är det till någon hjälp precis. ”Ras” Sanna klarar bra mycket mer, både i att kunna läsa och i att kunna lotsa oss fram i stan och i olika affärer. Beundransvärt tycker jag.

Det allra mest magnifika med Moskva är ändå alla vackra byggnader. Tunnelbanan med sina palats till stationer, Röda Torget förstås och – den vackraste jag hittills varit i – Frälsarkatedralen. The Cathedral of Christ the Saviour

Den blev tydligen återuppbyggd efter att ha rivits ner, återuppbyggd för 360 miljoner dollar. Den är vacker på utsidan, men – insidan är ”breathtaking”. Jag bara stod och stirrade. Lugnet inne i en kyrka fyller mig varje gång med någon sorts vördnad, jag vet inte varför. Helt otroligt vackert, tyvärr fick man inte fotografera där inne, men Googla på namnet och sök på bilder. Njut, fast bilderna gör inte verkligheten rättvisa.

En annan bild, en som jag tog är från Röda Torget. Agnes. Ras o Sannas Agnes. Barn är finurliga. Passar inte världen in kan man alltid se den ur ett annat perspektiv, eller hur?