Mörk dag

Ibland är världen mörk.

Ibland är den mörkare än mörkast.

Inledningen på det som inträffade i Norge igår skulle kunna vara hämtat ur en halvtaskig deckare.

Ett sprängattentat riktat mot Norges politiska centrum.

En ensam galning eller en terroristaktion?

I verkligheten finns det ingen Harry Hole eller Kurt Wallander som kan lösa det på två hundra pocketsidor.

Verkligheten är någonting annat.

I fiktionens värld segrar nästan alltid det goda.

Hur det goda skall segra i det här skulle jag bra gärna vilja veta.

När 84 ( den senaste siffran) ungdomar faller offer för dödande skott ute på en ö.

Hur förklarar man det?

Hur kan det goda segra när oskyldiga ungdomar mördas?

Ibland är världen mörk.

Ibland är den mörkare än mörkast.

Igår var en sådan dag.

Och jag tänker på Alve. Om han hade ringt de där hemska samtalen. Om han hade tvingats gömma sig bakom stenar eller buskar medan en galning löper amok.

Vilken panik hade jag känt då?

Hade jag ens kunnat känna någonting? Kanske hade redan mitt inre förvandlats till en stor tomhet utan förmåga att känna någonting alls.

Igår.

En mörk dag för Norge.

En mörk dag för världen.

En mörk dag för alla oss som tror på det goda.