Minnen

Sensommar.
Ett Sverige i skiftande färger rullar förbi utanför.
Vi är på gång igen.
Bussen.
Tillbaka i den röda bussen med det magiska året ”2008″ inristat i guldfärg.
Men inte på samma plats.
Som ”ny” gäller andra regler och jag får ta en plats som är ledig.
Då hade jag Lantz i sätet bakom och ”Ingel” framför.
Nu gapar sätet framför mig tomt medan det bakom upptas av en trött norrman.
Tiderna förändras.

Vi är på väg genom ett Sverige där sommaren dröjt sig kvar ännu ett ögonblick.
Mil efter mil.
Med stora hörlurar på, kaffekopp i handen och blicken djupt försjunken i datorn färdas vi mot Göteborg.
Torslanda.
Ett svagt minne om att vi vid något tillfälle mött dem i seriesammanhang.
Med Nybro IF.
Det svaga minnet förtäljer inte om det rörde sig om division två eller tre, eller om vilket år detta möjligtvis kan ha skett.
Torslanda.
Det stör mig att jag inte kan minnas mer. Ett resultat? Någon spelare?
Faan, jag brukar vara bra på att minnas saker.
Speciellt matcher där jag själv varit inblandad.

Min första match någonsin var mot Älmeboda/Linneryd.
Jag var sex år och hade blivit inringd i brist på andra spelare.
Vi förlorade visserligen med 2-1 men resultatet var för mig helt ovidkommande då jag i min första riktiga match blev målskytt.
Ett, långt ifrån otagbart, vänsterskott seglade in över målvakten.
Känslan var euforisk.
Glädjen total.

Jönköping nu.
En tidig lunch.

Hoppas att det går bra för Alve på dagis idag.