Mellan

Skriver man emellan eller bara mellan?  Om man sitter med datorn i sängen, bloggar, försöker fylla på med lite vatten samtidigt som man äter ett päron. Heter det då att man sitter där mellan eller emellan träningarna? Förvirrande. 

Vädret strålar. Sol, klarblå himmel, tjugoåtta grader. Perfekt. Nästan för bra för att träna i. Men det är skönt att Sverige får visa upp sig från en bättre sida idag än igår, då regnet hängde i luften och allt var grått. Det finns inte mycket som slår den svenska sommaren. 

Träningen idag, efter uppvärmningen, bestod av 4 mot 4 spel på liten plan. Resterande delen ägnades åt försvarsspel, förflyttningar, press, och zoner. Det var meningen att vi skulle ha avslutat med löpningar, men chefen för fysteamet tog sitt förmodligen bästa beslut någonsin och sköt upp det till i morgon istället. Skönt nu. Men inte då.

Det pågår en pingisturnering i den gemensamma rummet nere, och jag ska snart gå ner och försöka vinna min match mot Zamora, och en slutseger i den skulle utan tvekan höja självförtroendet. Prestige. Jag ska ge allt jag har. Och jag har ju faktiskt några timmars spel i mig, även om de flesta skedde på ett betydligt mindre bord hemma hos Mackan i Kalmar. Det känns bra att ha det att falla tillbaka på om det blir några enkla missar i början. Under min relativt korta tenniskarriär hade jag oerhörda problem med så kallade ”gnet”-spelare, sådana som bara slog tillbaka bollen till jag missade. De försökte aldrig avgöra några bollar, utan spelade enbart på mina misstag. Och om det nu skulle vara så att min attack-pingis inte skulle fungera idag, så behöver jag bara tänka på tennis-gnetarna för att hitta rytmen, och gneta, gneta, gneta, till min motståndare missar. Då blir jag min egen barndoms största irritationsmoment, en gnetare. Men allt för att vinna. Vad som helst. För att vinna.

Det känns som att jag är redo. Nu ska jag gå ner och visa skillnaden. Mellan Broakulla och London. Sverige och England. J-O och ……ja någon engelsk pingisspelare.