Ledigt med dressyr

Dagen. den lediga, har till stora delar tillbringats intill en paddock, bekvämt lutad mot en vägg med en bok i handen. Solen förgyllde en redan skön dag med sporadiskt korta besök, varma strålar som värmde mitt bleka ansikte. Författaren till boken jag läser, Lehane, känns som en amerikansk variant av Roslund och Hellström med sitt kritiska, öppna och avskalade språk. Jag läser hans första roman från 1994, En drink före kriget, och den liksom övriga böcker jag läst av honom, håller väldigt hög klass. Några av hans böcker har blivit film, bland annat Mystic River och Gone Baby Gone. Och som om inte det vore nog står han även som manusförfattare till ett antal avsnitt av den hyllade serien The Wire.

Intill en paddock i växlande solljus. Halvt läsande och halvt dressyrtittande.

Ledigt, som sagt, och eftersom vi får besök under morgondagen har vi även varit och handlat. Frukost för ett par dagar, och även någon middag, den mesta av maten tror jag dock kommer att intas på några av Londons alla matställen.

Vi hittade Heroes säsong tre, ödet, det måste ha varit ödet, för det brukar inte finnas så många olika teveserier på Tesco. Och det fanns det inte denna gången heller. Nästan inga alls. Men Heroes säsong tre fanns, den stod där i hyllan och lyste som den klaraste av stjärnor.

Vi har blivit lite fast. I Heroes. Och ingen av oss kan riktigt säga vad det beror på. Det är inte någon särskilt märkvärdig serie egentligen, den är inte speciellt bra, ändå sken båda upp som små barn när vi såg den stående i hyllan. Vissa saker kan man helt enkelt inte förklara, de bara är.

Nu ska jag äta något. Sedan sova.