Lång resa

Mörkret sluter sig runt Stockholm medan vi rullar ut ur huvudstaden. Vi har en lång resa framför oss. Det är många – väldigt sega – timmar som ska avverkas. Jag har bunkrat upp med böcker och film och förväntar mig att de ska hjälpa mig genom detta.

0-0. Jag vet inte vad jag ska säga om det egentligen. Det kändes som att det var bra chanser åt båda hållen. Visst, DIF hade den absolut vassaste chansen – straffen som Kevin räddar. Men annars var det nog ganska rättvist med ett oavgjort resultat.

De hade lite mer energi än oss idag. Och det är kanske inte så konstigt då vi har spelat mer matcher den senaste tiden. Men vi klarar en pinne. Och vem vet. Det är kanske den som kommer att avgöra det här framåt november.

***

Nu längtar jag hem till Minna och Alve.