Köer

De är ett fenomen som måste startat i England, och troligtvis i London. Köerna. Dessa eviga köer. Idag skjutsade jag Minna till Gatwick vid halv sju, sedan hem, lite frukost för att köra till Motspur Park vid åtta. Kör jag hemifrån vid åtta, bör jag vara framme runt tjugo över, senast halv nio, om det inte är köer, vilket man tyvärr inte kan räkna med men ändå måste göra. Jag kan inte behöva köra redan vid sex för att gardera mig, det funkar inte, så ibland får man helt enkelt ta att man blir sen. Och det blev jag idag.

I sista rondellen innan Chessington, tvärstopp, en bilkö som rörde sig noll och ingenting men istället för att ställa mig i kön fortsatte jag ett halvt varv i rondellen och körde av mot Gatwick. Snabbt upp med GPSen, ställde in den på Motspur, och medan den letade efter en satellit, försökte jag navigera så gott jag kunde. Det är nämligen så att jag kan en väg till träningsanläggningen, EN enda, och när den som idag är blockerad är jag hjälplös, maktlös, hopplös. Några svordomar senare hittade GPSen vad den sökte och jag var på väg.

Om jag då hade kunnat köra utan annan trafik hade jag hunnit. Men. Köerna. London. England. Ja, låter jag lite grinig så är det för att jag är det. Jag kom till köer på den nya vägen också. Stillasittande. Tummrullande. Bilar bakom som tutar, och bilar framför som inte vet riktigt vad de ska ta sig till. Sedan. Helt plötsligt. Som en hägring. Borta. Inga köer så långt ögat kan nå. Och jag sitter där lika förvånad som alltid.

Mitt schema för dagen. 09.00 Behandling E. 09.30 Massage B. 10.00 Pilates. 10.30 Fitness. 11.00 Is på knät. 11.30 Styrka. 12.00 Lunch. 13.30 Rehab i bassäng.

Fler och längre köer på hemvägen.

Nu ska jag försöka få några saker gjorda. Posta några brev, betala två räkningar, städa och laga mat. Dessutom kommer det ett inlägg med svar på kommentarer senare under dagen.