Kaka

Igår på träningen hade vi matchspel. Tre matcher med olika förutsättningar. I första matchen var ställningen 0-0, tio minuter kvar och det handlade bara om vanligt spel. I andra matchen skulle mitt lag lyfta in alla fasta situationer i motståndarnas straffområde. Inkasten blev frisparkar. Allt för att få det så likt det spel Stoke kommer med på lördag. Tredje matchen delades upp i två, där det ena laget spelade med en man mindre första halvlek för att sedan växla.

Det är ganska bra träning tror jag, att spela i olika typer av scenarier. Det känns som att det kan ge lite extra krydda till en träning som annars bara hade genomförts.

I mitten av andra matchen gick jag upp i en luftduell med Brede. Jag lyckades vinna den men hans knä fortsatte rakt in i mitt lår och för ett ögonblick kändes det som att mitt ben skulle gå av. En våldsam smärta. Och jag kände mig som en jäkla mes där jag haltade runt under de kvarvarande minuterna. Att så lite kan göra så ont.

Lårkakor brukar gå över ganska fort om man fortsätter att röra på sig. Att vara stilla är ingen bra lösning utan det gäller att fortsätta springa, halta om man måste, bara man får blodet att fortsätta strömma genom muskeln. Och tacka vare att jag körde på, trots smärtan, så känner jag nästan ingenting alls idag.

Nu ska jag smita över till grannen.