Fotodag

Har fredag och lördag varit fullbokade så har då denna dag varit alldeles utan förutbestämda saker. Jag hade så mycket jag var tvungen att göra, tänkte jag innan söndagen uppenbarade sig. Men ack, ack, ack. Så himla lite jag har uträttat idag. Blev sittande med mina foton, försöker göra i ordning och välja vilka jag ska ha med mig på Alsboaftonén där jag har anmält mig som utställare.
En tanke som då, för länge sedan kändes helt okay, men som nu ändrat karaktär. Varför i hela friden gav jag mig in i detta? Jag hittar inga bilder jag vill ta med ens en gång, tycker inte de är något vidare bra. Men nu har jag gett mig in i det så då får jag fullfölja. Jätteenkelt. Backa inte, fega inte ur!

Igår delade jag ut det stipendie som Ras och jag instiftade när Ras Måltidsbok kom ut. Det är tredje året nu, en kille och en tjej som Smålands Fotbollsförbund ger oss förslag på, två ungdomar som fyller de kriterier vi satt upp. I år var det –

Hämtat från Smålands Fotbollsförbunds hemsida

Stipendiaterna är utsedda av Smålands Fotbollförbund i samarbete med Rasmus Elm.

Stipendiaterna ska vara goda förebilder för småländsk ungdomsfotboll. Vilka i år är Malin Andersson, IFK Kalmar och Melker Hallberg, Kalmar FF

Priset kommer att delas ut på lördag i samband med matchen mellan Kalmar FF – Örebro SK på Guldfågelarena. (Matchstart. Kl 16.00)

Malin Andersson, född -95, ursprungligen från Färjestadens GoIF.
Förgrundsfigur i Småland. Var med i de första landslagstrupperna, men petades. Mittbacken kom tillbaka och har i år varit en klippa i flicklandslaget. Numera representerar hon IFK Kalmar i division ett.

Melker Hallberg, född -95, är sprungen ur Möre BK:s verksamhet. Han har en lidelse för fotbollen som få kan mäta sig med. Mittfältaren är på alla sätt en god representant för småländsk fotboll, med en ödmjuk framtoning i all framgång. Han var ordinarie i det landslag som kvalade sig vidare i EM och har i år spelat i Kalmar FF:s U21-lag.

Första gången jag delat ut. Överlåter gärna sånt åt andra. Men, jag försöker ge mig i kast med saker jag inte är bekväm med och saker jag tror jag inte kan.

På tisdag startar målarkursen som jag har anmält mig till. Akvarell, akryl….. I jämförelse med denna är prisutdelning till trevliga människor ingenting. Inte fotoutställningen heller. Men, tänker jag. Kurser är väl till för de som inte kan? Det vore onödigt att gå en kurs i något man redan behärskar.

Känner att jag är idealeleven på denna kurs, tror verkligen inte att jag kan.

Just därför ska jag gå.