Elmbröderna i landslaget

Bröderna Elm är troligtvis den kändaste brödratrion som någonsin varit aktiv inom svensk fotboll. David, Rasmus och Viktor är alla kända namn för fotbollsintresserade och de har alla gjort sina avtryck i den svenska fotbollshistorien. De tre bröderna från Kalmar har alla varit framgångsrika både i svenska klubbar och som proffs i utländska ligor. Mer information om Elmbröderna hittar du här om bröderna Elm där vi tar upp mer ingående detaljer om deras respektive karriärer.

Landslaget var alltid målsättningen

Bröderna har alltid haft landslagsspel som en viktig målsättning och två av dem har faktiskt lyckats knipa en plats i den prestigefyllda laguppställningen. Det rör sig om Viktor och Rasmus, David har tyvärr aldrig fått möjligheten att representera Sverige, trots att han är en mycket duktig fotbollsspelare som besitter många styrkor. En av orsakerna till att landslagsspelet uteblivit är hans många skador. Bland annat en kraftig hjärnskakning har gjort det svårt att komma tillbaka till fullgod form.

När det gäller landslaget så har det alltså gått betydligt bättre för de två andra bröderna. Båda två debuterade i A-landslaget 2008. Viktors deltagande har inte varit lika frekvent som Rasmus som är den av bröderna som har lyckats allra bäst i landslagssammanhang. Viktor var dock uttagen till laget ett flertal gånger under några år och spelade flera matcher.

Rasmus mest frekvent i landslaget

Rasmus började sin landslagskarriär redan i P19-landslaget där han var kapten. Han spelade sedan även i U21-landslaget för att bli uttagen till landslaget 2008 och spela sin debutmatch under januariturnén 2009. En av hans mer lyckade insatser i landslaget gjordes under den nu mer klassiska VM-kval matchen mot Tyskland i oktober 2012. I den här otroliga matchen gjorde Sverige en närmast overklig vändning och spelade oavgjort efter att ha legat under med hela 4-0. Alla målen kom i andra halvlek och det allra sista målet, som säkrade det oavgjorda resultatet och därmed också en poäng i kvalet, gjordes av ingen mindre än Rasmus Elm.