Dessa katter :-)

Förmodligen blir djur precis så som de är betraktade och behandlade.

Jag är barnslig med mina katter det måste jag nog erkänna, och har nog också varit det med de andra djur jag haft  –  några stycken hästar och så katterna. Jag pratar mycket med dem och tänker att liv är ju liv – vem man än är.
Skulle gärna skaffa mig en hund, men det får vänta tills jag tänker hålla mig hemma lite mer än vad jag gör nu.
Tanken finns att resa en massa, se New York, Barcelona, Shanghai…..Hela världen är full av platser jag vill uppleva och därför är en hund nu dålig timing. Lite konstigt, att jag så gärna vill ut och resa mycket har varit en sorts stressfaktor för mig. Jag vill, tänker och tänker, men det är liksom inte läge i livet just nu. För många andra saker som måste klaras av först gör att tiden inte räcker till, det går helt enkelt inte ihop. Så blir det stress av att jag inte kan.
För att kunna släppa stressen har jag skjutit upp reseplanerna i två år. Tror på att det blir som man tänker det ska, och det tidsperspektivet passar mig alldeles utmärkt. Om två år har jag hunnit ordna saker och ting så att resemöjligheterna finns. Bra, eller hur?

Tillbaka till katterna. De två jag har är ganska häftiga. På något sätt tar de hand om mig, de delar upp jobbet och har liksom jour som de är helt överens om hur den är uppbyggd. När jag sitter i soffan och jobbar eller gör något annat vid TV:n är det Pussel som ständigt ligger bredvid. Går jag upp i arbetsrummet och sitter där byter de, Totti ligger bredvid – helst i datorn om det går.
När jag lämnar nedre våningen lämnar alltid också Totti sin plats var han nu än är, och följer med upp. Där knölar han in sig bredvid mig i sängen och sover där natten ut.

The same procedure every day, ingen slump, de har verkligen delat upp jobbet och är helt överens om hur det ska skötas.