Blir jag trött eller…

Det har varit blogg-löst några dagar för jag har haft så himla mycket att göra, så när jag nu skulle skriva glömde jag totalt bort att jag måste använda Modzilla i stället för Explorer. Följden, jag skrev ett långt inlägg som inte går varken att kopiera eller publicera.

Nu har jag hamnat rätt, och tycker det är riktigt trist att skriva om allt igen.

Usch, bita ihop och bara göra. Inte tänka om det är roligt eller tråkigt. Bara göra. Precis som det är med många andra saker i livet, bara gör för det måste bli gjort, spelar ingen roll om det är skoj eller inte. En del saker måste bara göras.

Funderar över hur en del människor tänker när de kräver att deras handlingar ska respekteras, i samma andetag som de inte alls är beredda på att lyssna och respektera någon annans. Hur tänker de där? Är det helt egocentrerat eller… Handlar det om så dålig självkänsla så man måste tvinga andra att ”lyda”?

What goes around comes around. What you give is what you get.

Tror och tänker jag. Och hoppas jag. Att allt blir precis som det ska :-)

Totti, jägarnas jägare, som aldrig tidigare i sitt liv ens brytt sig om att fånga in annat än kräldjur och fåglar, har på sin ålders höst överträffat sig själv. Han bär in mus efter mus och lägger på min hallmatta. Numer dödar han dem också som väl är. Men jag är inte så himla glad över beteendet kan jag säga. Livrädd att trampa på resterna om jag inte ser dem. Straffet blir snart en stängning av kattluckan.

Jag måste ändå vara tacksam att han bytt bort kräldjuren till förmån för möss som han dödar. En gång för några år sedan hade jag en liten levande ödla inne i huset flera dagar innan jag hittade och fick ut den.

Och vi ska inte tala om vad som kunde hänt den dagen då jag såg en mystisk bil köra fram och tillbaka utanför huset. Bilen körde fram, backade tillbaka, körde fram och backade tillbaka…
Jag undrade i  mitt stilla sinne vad det var för en idiot som ockuperade vägen utanför mitt hus. Det visade sig att det inte var någon idiot utan en av grannarna. Som sett just Totti komma släpande på en 60 cm lång orm som han försökte få över vägen och hem till huset. Ormen lyckades dock, mitt på vägen att glida ur greppet, och när Totti försökte fånga den igen reste den upp framdelen och skulle hugga honom.
Det var då grannen kom och körde över ormen. Fram och tillbaka. Och det, det är jag glad över, vem vill ha 60 cm orm på hallmattan? Inte jag i alla fall. För mig räcker det med invasion av starar i trädgården, en levande lövsångare som båda katterna bedrev häxjakt på inne i vardagsrummet och en levande mus i bilen.

Räcker bra för mig. Utan orm i hallen. Tack gode Gud att den inte kom in. Tror jag fått hjärtsvikt då.