Augusti, ångest och Champions League

Augusti drar sig så sakteliga mot sitt slut. Hösten närmar sig i kalendern, även om vi rent temperaturmässigt stannar vi kvar i sommaren ett tag till.

Sedan vi flyttade hem har vi upplevt ett helt fantastiskt väder. Vi har vaknat till en klarblå himmel, solens strålar har tävlat om att hinna först in att smeka våra ansikten, och vi har tagit både morgondopp och kvällsdopp från bryggan ute på Ängö.

Även om fotbollen börjar röra sig framåt så är jag långt ifrån nöjd.
Tålamod har fått bli till det ledord som hela min verksamhet just nu lutar sig mot.
Det är ett sanslöst tråkigt ord – ”tålamod”.
Att anpassa mitt spel till det rådande underlaget, i detta fall naturgräs, från det tidigare rådande underlaget, plastgräs, har utvecklat sig till en segare process än vad jag hade räknat med och jag behöver inte gå in djupare på det just nu, men ni ska veta att det är en enorm skillnad mellan underlagen.

***

Starkt av IF Elfsborg att gå in i EL – och väldigt kul för svensk fotboll.
Jag såg matchen och gladdes med mina forna lagkamrater.

Gruppen de fick i huvudturneringen kanske inte är någonting som det ”sprakar” om. Men rent sportsligt så finns det all anledning att vara nöjd.

***

Det är alltid lite som en lång utandning när de ”stora” ligorna drar igång igen efter sommarvilan.
Rent, vackert syre kommer åter in i kroppen och få varje liten cell att vakna till liv igen.

Premier League dämpar min höstångest på ett alldeles utomordentligt sätt.
Lägg till en gnutta Champions League med CSKA Moskva och en bit Europa League med AZ Alkmaar också så vet man att det kommer bli en hel del ljusglimtar i höstmörkret.

***