Alla borde ha en plan B…

Såg idag på TV Magnus Hedman berätta sitt livs historia för Malou von Siwers. Han valde att göra så för att kunna lämna det gamla bakom och gå framåt mot nytt.

Det slår mig hur svårt det är att vara elitidrottare, artist med framgångar eller befinna sig i någon annan utsatt position där ens liv blir offentligt. Där man blir hyllad, pengarna flyter in och där inga bekymmer finns i nuet.

Magnus Hedman berättade om droger han tagit och sedan blånekat inför rätt och media. Han hade börjat ljuga och då var det bara att fortsätta, fanns ingen annan väg att gå.

Av pengarna han tjänat fanns inte mycket kvar. Tragiskt. Hur det kunde gå så? Själv förklarade han det hela med att han aldrig haft något mål med sitt liv. Så länge det flöt på så gjorde det, och fotbollen var det centrala.

Fotbollen är ett ben att stå på i livet, men man behöver något som står för det andra benet också, så det blir balans.

En plan B.