2-0

2-0. Och avancemang till tredje kvalomgången i EL. Det räcker så.

Det har bjudits på ett strålande väder i Borås i dagarna tre. Och vanligtvis – då det inte handlar om fotboll – älskar jag det. Solen. Värmen. Den klarblå himlen. Allt det som gör sommaren till en fin sådan och som vi haft så lite av hittills.

Men som sagt. När det kommer till fotboll ställs saken i en lite annorlunda dager. Då älskar jag moln istället. Speciellt då planen vi spelar på absorberar värme – laddar – för att sedan skicka ut den på oss som springer där med dubbel effekt. Både uppifrån – solen – och underifrån.

Nej. Moln när man spelar fotboll. Annars. Alltid Sol. Om jag får välja alltså.

Lösningen – för att slippa den intensiva hettan igår – hade varit att spela matchen lite senare på kvällen.

Men. Men. Vi gör det ändå helt ok. Vi jobbar hårt, är aggressiva och lyckas störa dem i deras uppspelsfas gång efter annan. Vi snor bollar och kan ställa om. Vi får 1-0 ganska tidigt och när 2-0 kommer innnan halvtidsvilan känns det som att det ska gå vägen.

2-0 är dock en bräcklig ledning när man vid ett baklängesmål försvinner ut ur turneringen. Så oron fanns hela tiden där även om de inte skapade några hetare chanser.

Andra halvlek blir till en lång transportsträcka mot slutsignalen. Där vi håller undan och vinner med 2-0.

Mer lättnad än ren glädje.

***
Ikväll blir det Bruce för hela slanten.